Kan inte sova. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Har umgåtts med grannen hela kvällen... så äckligt vacker mage hon fått. Varje gång jag ser den fylls jag med avundsjuka. Hur blir jag av med dessa känslor? Vill ju vara glad för deras skull!! Blir så jävla arg och besviken på mig själv. Varje gång jag ser en ny bebispryl hos dem hugger det till i hjärtat. Men vad hade jag förvänta mig? De väntar ju barn. Denna gången var de skötbordet som fick mig att sitta å bara blänga när jag var på toaletten.
För 4år sedan när vi bestämde oss att sluta med preventivmedel hade jag en löjlig förhoppning att kanske var det mitt barn som skulle bli farmor och farfars första "barns barnbarn"... Nu har dem 2st. I två och treårsålder. Å gissa vad... 4st till är på väg (inom 5månader)!! Jo en av kusinerna väntar nämligen tvillingar kom det fram idag. Jag vill spy. På all orättvisa i världen. Orättvist är vad det är. Just nu vill jag bara krypa ihop och aldrig ALDRIG mer resa mig upp. Jag känner mig såå tom. Så ensam. Så liten. Svag.
Satans helvetes grymma värld. Jag orkar snart inte mer. Typiskt nu rinner de jävla tårarna igen. Fan.
