Tre dagar kvar till julafton. Jobbar natt över jul i år. Ingen tvingade mig. La schemat själv. Flera släktingar har nämnt att de tycker synd om mig, att jag ska behöva jobba...
Men själv ser jag det befriande. Att slippa vara med hela kvällen. Att ha en anledning till att kunna gå. Hur kunde det bli så här? Laddar mentalt för att möta de tre gravida och önska dom ett hjärtligt grattis för det måste man eller?
Ännu en barnlös jul, jo jag ÄR bitter...Bilden är från en av alla tusen leksakskataloger man får varje jul.