Då var dagen här igen "Ofrivilliga barnlösas dag" vi är fortsatt barnlösa och jag minns inte hur många gånger jag tänkt..."Nästa år kanske vi får fira mors-/farsdag, eller i alla fall att vi är i väntans tider då". Men icke. Just nu känns de ganska långt borta, vi hinner tyvärr inte med FET innan sommarstängningen. Livet känns fruktansvärt orättvist just nu..
Igår var vi på fest, en släkting till mig fyllde jämnt, de va mycket folk, nu även en tredje generation. Det är väldigt många kusinbarn just nu och fler är på väg. Det som är mest jobbigt att se är hur min familj är så engagerad i barnen, leker skojar och skrattar med dem...det får mig att bli ledsen, det ser ju så fantastiskt fint ut, men skulle ju gärna vilja att det var mina barn som kiknar av skratt av att "morfar" skojar med dem. Känns som man är uttittad och inspekterad. Känner mig som svarta fåret.
Life is not fair...again!!