...tårar, som en efter en inte hinner forslas undan via tårkanalen. När de har "tippat över kanten" så kallas de för tårar. De rinner å jag känner mig så fruktansvärt tom... bär på så fruktansvärt mycket inombords men känner mig ekande tom. Vet inte exakt vad som fick igång det ökade tårflödet, men de kan ha varit de två senaste dagarnas alla intryck. Alla bilder på facebook, alla tusentals barnvagnar och gravidmagar i stan, dubbel-dop-inbjudan som vi var tvungna att tacka ja till eftersom vi redan undvikit de två andra i samma familj, kommentarer som svider, blickar som granskar.
Känner mig kass som inte vill träffa vår vän eftersom hans flickvän är gravid. Är rädd (och medveten) om att vi kommer förlora vänner. För att jag inte vill/orkar träffa de som väntar barn och att jag inte vill gå med det andra gänget som verkligen går in för att supa. Jag vill inte supa, vi vill men KAN uppenbarligen INTE "skaffa" barn. Jag är fast däremellan, vill varken eller och det gör mig ont. Så fruktansvärt ONT.
