Tidiga som vi var fick vi vänta en stund i väntrummet, det var första gången jag satt där som gravid! Och förmodligen sista gången på ett tag.
Vi blev uppropade och undersköterskan förklarade för oss att Åsa (vår patientansvarige läkare) var upptagen med annat idag, precis vad jag sagt till mannen i väntrummet att idag är det torsdag och ojämn vecka vilket innebär att Sahlgrenska gör tesa/pesa operationer idag vilket innebär att vi säkert inte får träffa Åsa. Men vi såg henne från väntrummet och hon vinkade glatt åt oss! Undersköterskan sa att hon hälsade så gott till oss och önskade oss lycka till! Vilket värmde.
In klev vi genom dörren och fick träffa Dr Andreas (som gjorde vår första insättning i färskförsöket) han frågade hur vi mådde jo tack bra svarade vi, så det är inte så att en av er mår lite illa? "Mjae var mitt svar.. snarare att jag känner att det står mig upp i halsen om kvällarna"
Satt på stolen i 2 sekunder innan vi reste oss för att gå över till ultraljudsmaskinen. Han hade skärmen vänd mot sig och så säger han att "ja där finns ett foster!" Jag grymtade till i ett "meh" jag ser ingenting, "å hjärtat slår fint" och då vände han skärmen så vi fick se, antar att det var för att han skulle "kolla läget först". 23millimeter å ett fladdrande hjärta, som tur fick vi en bild som jag kan titta på för att ta in och kanske komma till insikt i att jag faktiskt är gravid och vi faktiskt väntar barn!
Ja det är ju inte mycket som går att urskilja på denna bild mer än navelsträngen som syns bebisen ligger huvudet till vänster på bilden. Det är ett så fruktansvärt stort att för första gången få hålla i en ultraljudsbild! <3 Du är så efterlängtad***