Berättade för chefen igår (13+0), han blev jätteglad och sa grattis flera gånger. Jag har ju fast anställning så hade tänkt att berätta tidigare men det har inte blivit av. Berättade även att vi kämpat ett bra tag och gjort ett flertal IVFer. Att jag såklart är orolig, känns bra att han vet.
Efter att passerat vecka 12 har oron blivit desto mer påtalig, eller snarare en känsla av att något är fel. Är detta på riktigt, är det ett foster där inne som fortsätter utvecklas? Är det verkligen vår tur nu..? Är det...???
Har bokat in ett rutinultraljud den 18de december då vi kommer vara i 17+2, egentligen vill de att man ska vara i v.18-20 men som jag sa så är det ju många som blir tillbaka flyttade ex två veckor på rutinultraljudet och vi vet ju när befruktningen var eftersom vi gjort IVF, vilket hon helt höll med om. Är skönt att ha en tid att ränka ner till (det är ju bara en månad dit..) och dessutom en tid INNAN julafton, ifall vi ska öppna oss för lite fler släktingar på jul... På fredag ska jag till barnmorskan igen, kanske hon stillar min oro?
