En helt underbar dag har passerat, vi har fått se parveln där inne i magen vilket var en helt fantastiskt möte! Så perfekt liten bebis som ligger där inne och övar sig för vad livet har att erbjuda, sög på tummen, gapade/nästan så h*n pratade, öppnadd och stängde munnen om vart annat för att dricka fostervatten. Tänk va otroligt att barn kan ställa om sig att från födseln plötsligt börja använda sina lungor!
Hade världens bästa och barnsligaste barnmorska (bara positivt) verkligen rätt person för rätt jobb! Pratade till bebisen och försökte få h*n att vända sig genom att buffa lite med ultraljudsproben, vilket h*n inte ville men vi såg allt man behövde se, lillhjärnan (ser ut som en oskalad jordnöt=), magsäcken, urinblåsan, hjärnhalvorna, navelträngen, ryggraden, två armar, två ben, kunde till och med räkna tårna, har säkert glömt något av allt det som kollades. När bebisen sprattlade lite såg det ut som grodben som spratt. Alla mått var exakta med den tidpunkten i graviditeten som vi är i idag dvs 17+6 så vi blev inte flyttade (vilket dom inte heller gör med IVFpatienter). Dessutom låg moderkakan i framvägg så det är därför jag inte känt så mycket av bebisen än, har väl bara varit någon av de stora kickarna, å sen har de väl varit tamarna känts=)
Parveln är 12,2 cm från rumpa till huvud och sååå älskad av sina längtande blivande föräldrar som befinner sig i lyckoruset. Tänk att jag ska få bli mamma till sommaren!!
Igår tjuvlyssnade jag med dopplern och uppmätte 160slag/minut, mamma har koll på dig där inne lilla parvel! <3
Här är en frontalbild på vår söta lilla alien =)