Direkt efter ultraljudet åkte vi till den blivande fastern och lämnade chokladasken. Det tog dock sin lilla tid innan poletten trillade ner...tillslut frågade hon oss vad hon kunde bjuda oss på varpå mannen pekade på asken och sa "dem där är goda", ja det är bara att öppna tyckte hon då. Den blivande fastern drog i den röda rosetten men mannen blev ståendes med chokladasken i handen, jag gjorde en gest att ställa den på bordet då med locket öppet. Då dröjde det inte många sekunder förrän hon kom av sig i det hon skulle göra och blev ståendes still och läste! "Jag ska bli FAAASTER!!!" Tjoade hon sedan. Reaktionen var obetalbar!
Den blivande morbrorn (20år) fick reda på det också samma dag, skrev "God Jul Morbror" på ett lock med öl. Han blev jätte glad men tyckte samtidigt att han blev "äldre med den titeln", sedan konstaterade han snabbt att han skulle lära grabben allt han kunde om jakt, fiske och fridluftsliv. Men stopp där ett tag...det kanske är en tjej, det vet vi inte ännu tjoade jag. Ah, där blev han avbruten och fundersam. Men tjejer kan också vara intresserade av jakt;-) flikade jag in varpå spekulationerna fortsatte vilt!.
Den blivande farbrorn fick beskåda "Famous Morfar Wiskeyn" på julafton och kopplade först inte alls men blev också glad när det förtydligades en aning. (Jag själv var inte med då jag jobbade på julaftonsmorgonen då mannen firar med sin släkt på dagen.
Den blivande mostern fick reda på den på julafton strax innan vi skulle iväg på julfirande hos min farmor & farfar. Hon öppnade sin chokladkartong och hjärtat med bokstaven "M" hade vänt sig, när hon vände rätt chockladbiten så fanns där inget M för den hade fastnat i locket såg jag då.. så det stod ju faktiskt "Hej oster" innan hon fick syn på juletiketten på insidan där det stod "God Jul Önskar X, X och Mini <3 då skrek hon högt av förtjusning! Min syster är väldigt barnkär är 30år men inte hittat den rätta mannen ännu...tror helt säkert hon är jätte glad över att få ett syskonbarn men kan inte låta bli att tänka på att hon själv borde längta? Ska berätta resten om IVF å allt när vi får lite egentid.
På julaftons kväll bar jag en svart tajtare klänning varpå en bula syntes men ingen vågade såklart inte säga något. Så det blev att vi fick avslöja för några i taget varpå de direkt kommenterande lilla bulan. Jag vet inte om det är mina egna rädslor sätter käppar i hjulet när jag ska berätta om att vi väntar barn eller om det bara är ovant än så länge. Men jag är så himla rädd för att trampa någon på tårna som själva kanske längtar/kämpar för att få barn...vill verkligen inte utsätta någon för det när jag vet hur jobbigt jag själv tyckte det var med gravidbesked. Ni som kämpat länge och lyckas kanske känner igen er?
Hoppas alla haft en toppen jul å att alla som kämpar kommer få sitt efterlängtade plus under 2015 (!!)