Magiskt!
De flesta på jobbet vet nu om graviditeten, frågar hur jag mår och är så omtänksamma. Idag fick ytterligare en kollega höra att jag var gravid då vi gick lagret runt med HB-kontrollmätaten. Mitt blodvärde låg på 120 och tidigare har jag legat över 130, men det är fortfarande bra.
Kollegan är den jag dragit mig mest för att berätta för, jag har varit rädd för att hon också skulle befinna sig i karusellen. Vet inte hur vi kom in på det, men så säger hon att det inte tar sig och jag berättar om att det tog oss 5år att nå hit... vi pratar om Gonalf, folliklar, ICSI, biverkningar, dåliga besked, craschlandningar, hopp, förtvivlan, stressen. Jag hinner berätta att jag har svårt för att berätta om graviditeten då jag är rädd för att; det fortfarande ska hända något eller att jag ska såra någon som befinner sig i den situationen jag själv gjort så länge. Tiden bara susar förbi och jag vill inte att vår tid tar slut, att vi blir avbrutna (som vi tillslut blir) jag trivs så att prata om IVFerna speciellt med andra som också är eller varit i karusellen.
Jag ska erbjuda mig att hon gärna får säga till om hon behöver byta pass eller vara ledig någon speciell dag när det drar igång för henne igen. Tänker så på det hon sa att de har åldern emot sig och att väntan mellan behandling, julstängning och sommarstängningar tar så lång tid mm. Appropå åldern så känns det absolut inte som om hon är 9-10år äldre än mig. Önskar henne å alla er andra kämpare all lycka!! Ni som tycker det är jobbigt med graviditetsbesked/graviditeter ändå orkar följa denna blogg. Jag känner så för er <3