Jag är inte den typen som springer ner vårdcentralsdörrarna. Blev därför besviken när jag igår morse direkt efter nattpasset åkte vägen om vårdcentralen för att visa upp utslagen. Nästa lediga tid enligt receptionisten var kl 13.15 blev ledsen då jag tyckte att det skulle gå snabbt att kolla på utslagen. Sa att jag jobbat natt och att jag nog inte skulle hinna vakna tills dess då jag udag skulle komma i säng nästan en timme senare än vanligt. Fick en tid 16.15 på vägen hem från vårdcentralen ångrade jag att jag gick dit och funderade på om jag skulle avboka tiden.
Men igår var jag en duktig patient som gick tillbaka till min bokade tid. Träffade samma läkare som sydde mig i handen i maj (2014). Han propsade på att jag skulle ta tavegyl ett par dagar, och försäkrade mig om att det inte var någon fara för barnet. Första tabletten fick jag på vårdcentralen. Fick även utskrivet Locoid kräm (med kortison) som jag skulle använda om de inte gick över..dock är jag väldigt osäker på den efter att ha läst under graviditet på fass...
Efter vårdcentralen gick jag en promenad till apoteket (istället för att ta bilen), skönt med lite frisk luft och mysigt att gå i stan när det är mörkt. Sen köpte jag med mig lite mat och åkte vägen om syster och hälsade på. Behövde berätta om IVFerna och hur det funkar med donator, då jag inte fått chansen att berätta för henne eller brorsan ännu.
Hon tog det bra, hade inte förväntat mig något annat bara det att jag vill ha lite egentid när jag berättar, så att jag får med så mycket som möjligt kring hela processen. Det var en mysig stund som jag och min syster sällan har då vi är så olika. Passade även på att fråga om inte hon längtade efter barn, hon är singel och tre år äldre än mig, och jag ville väl försäkra mig om nu när jag ska ha barn att hon inte tycker att det känns jobbigt att "lillsyrran, skaffar barn" före henne. Hoppas att hon snart träffar den rätte och att hon i framtiden också får barn då hon är otroligt barnkär, mitt barn kommer få världens bästa moster!
Bebisen sparkar mer och mer, oftast känner jag sparkar nedåt, har en gång kännt en rejäl spark när jag kände på magen (i söndags) ropade på mannen som också fick känna, men då vart det stilla igen, den lilla busen. Har inte känt av något dyngsmönster ännu, har ju ganska nyss börjat känna rörelserna och dessutom har jag jobbat tre nätter. Men blir så glad varje gång jag känner av bebisen. Så tacksam för att vi får uppvela det här! <3