Att lämna bort sitt barn för första gången...
Någon gång ska bli den första, har inte känt behov att lämna bort henne tidigare, tvärtom jag vill inte alls lämna bort henne. Men nu vart det så att vi varit bjudna till julbord med mannens jobb. Detta var igår. Mormor, morfar, moster och morbror passade prinsessan.
Jag visste att det skulle bli jobbigare för mig än för henne. Men ändå slappnade jag av ganska bra (tyckte jag!), vi lämnade henne vid 17 och jag fick några sms-uppdateringar och två bilder (som tur var!) Hon fick smaka på ersättning för första gången, men det var de äckligaste hon smakat på enligt moster då hon hade bevittnat hennes ansiktsuttryck. Så gröten gick bättre sen ammade jag när vi kom hem vid 22. Allt hade gått så bra, hade inte trott annat heller..
Hur som helst, det jag vill komma till var...att när vi kom hem så bar mormor på prinsessan och när hon fick syn på mig så sken hon upp och började tjoa och sprattla, det märktes verkligen att hon saknat mig. Det var så otroligt skön känsla att det är svårt att beskriva! Normalt så skiner hon ju alltid upp när pappa kommer hem från jobbet men det var något speciellt för mig att få uppleva detta. Underbara unge vad vi älskar dig!♡