Insemination Nr.4

Redan på söndag morgon var strecket såpass starkt att jag tänkte att ägglossningen MÅSTE komma inom det närmaste dygnet. Tog ett test på kvällen vid halv elva tiden. Som visade happyface. Funderade på vad och hur vi skulle göra. Jag nästintill sprang till kylskåpet rotade i nedre grönsakslådan får fram en ask med ovirelle sprutan som blev över sedan pergotimecykeln förberedde nålen. När jag skulle sticka in den i magen så tvekade jag flera gånger. Tog sats, men avbröt. Säkert tre gånger. Att jag nu blivit så ovan det är ju 7månader sedan jag stack mig i magen med hormoninjektionerna. På fjärde försöket satt sprutspetsen i magen och jag injecerade ovitrellen. Japp dett är mitt eget påfund. Det känns enna som sista chansen i Danmark nu och jag tänkte varför inte använda ovitrellen så att vi VET att ägghelvetet släpper...

 

En halvtimme efter att jag tog sprutan kommer mannen hem från bio med grabbgänget. jag spritter lite av glädje och tjoar att jag har fått ett happyface på Clerbluetestet. Funderar på hur vi ska göra, åka eller inte åka? Då vi håller på att renovera taket och mycket folk är i rörelse för att hjälpa oss (smart att lägga om taket på semestern faktiskt, då många är lediga och får lite "långtråkigt" hemma och vill hjälpa oss ;-)). Det var däför svårt att bara "släppa" och åka med en jävligt bra förklaring om varför vi inte skulle tillbringa dagen med att spika läkt på taket. La fram mitt förslag om att jag NOG skulle kunna tänka mig att åka själv trots att jag är lite nervös för buss/tågresan och eventuella byten. Måste tillägga att jag har NOLL lokalsinne!

 

Plockade i alla fall i ordning för att kunna åka på morgonen. Kollade bussar och beräknade att jag måste åka hemifrån kl 05.20 för att hinna till första bussen. Gjorde till och med två smörgåsar och la ner sminket i handväskan så att det "bara" skulle vara att "springa" på morgonen om vi bestämde oss sent. Kom väl inte i säng försen klockan 00.30 och kors i taket så somnade jag. Trodde att det skulle bli en sömnlös orolig natt.

 

Klockan ringde 04.45 Låg och dividerade fram och tillbaka. Åka inte åka? Radade upp det positiva och negativa med att åka just i dag. Mannen sa "inte för att jag inte vill men har vi inte lite för mycket omkring oss just nu". Då gjorde jag mitt avslöjande att jag igår tog ovitrelle sprutan på eget bevåg ifall om att jag skulle komma iväg och därav var jag ju mycket sugen på att åka just denna cykel. JAG ÅKER, fick jag plötsligt fram. Själv förvånad över mitt beslut. Flög upp ur sängen på med kläder och stog vid ytterdörren. Mannen körde mig till bussen, på tröskeln kom återigen oron över tågresan då skrivaren har slutat fungera så kunde jag ju inte köpa några biljetter i förväg.

 

Klev på bussen klockan 05.40 Anlände till Göteborg 07.10 och Tåget skulle gå 07.40 Hittade öresundstågs-biljett-automaten och köpte genast en biljett. Hittade även till Ex-change där jag växlade till mig 6000Danska kronor. Kvinnan bakom glaset frågade lite nyfiket om det är något speciellt i Danmark nu (förmodligen hade det väl varit flera som växlat till danska kronan). "Bara vänner" fick jag ur mig som svar. Mailade kliniken och fick svar när de öppnade att jag var välkommen klockan 13.00

 

Hittade till tåget och satte mig tillrätta, försäkrade mig om att tåget skulle stanna i Ørestad genom att fråga en i personalen. Som bekräftade. Jag blev lugn. Slumrade till och med en stund på tåget. Klev av i Ørestad klockan 11.21 Gick "upp" från perongen tänkte klia mig lite i huvudet samtidigt som jag funderade på hur jag skulle gå till Feld´s shoppingcenter. Men då ser jag att det ligger ju ett stenkast från tågstationen, sneddar över vägen och då befinner jag mig utanför shoppingcentret.

 

 

Lokaliserar mig från den ingång jag kommer in i från. Köper mig en burgare. Äter i lugn och ro medans jag kollar på folk. Oj vad många gravida det finns i Danmark... Passar på att kolla in lite inredningsbutiker då tid finns över. Vilken shopping de har i Danmark, de är verkligen grymma på inredning och coola saker. Hade inte tänkt att använda mitt visakort, men var ju bara tvungen att slå till när jag hittade en tejphållare som såg ut som ett gammalt hederligt kasettband. Så fräckt.

 

Klockan blev ett och jag knackade på klinikens dörr. Rie öppnade och hälsade mig välkommen. Pratade och gick igenom vilken donator vi ville ha denna gången (då våra köpta är slut) Hade bestämt oss för att använda den donatorn vi hade första gången (innan våra köpta hade hunnits att fraktas dit) Berättade att det var cykeldag 20. Vi gick in i det välbekanta rummet för "scanning". Mätte livmoderslemhinnan till 9,5mm. Letade efter folliklar men hittade inte någon på höger sida. Oro. Gick över till vänster sida och hittade där en STOR oval Follikel. Tittade över på högersida igen och hittar då en STOR oval follikel där också! Oron släppte och ett lung infann sig. Jag hade gjort rätt i att åka!. Folliklarna uppmättes till 26mm och 24mm. Frågade hur länge frysta spermier lever. Tre dagar svarde Rie. Blev faktiskt lite förvånad trodde inte att de levde så länge. Hon sa, oroa dig inte för det för du har ägglossning NU, tjoade hon lite euroforiskt. Dock vad jag inte lika euroforisk då vi haft toppen chanser de andra tre gångerna också men det har ju inte tagit sig. Ändå superglad för två fina stora och ovala folliklar. Kom igen nu, ge oss liiite tur för en gång skull.

 

När Rie skulle gå för att ordningställa säden frågade hon om jag ville ha något över benen, jag slängde ur mig "Nej, det är ingen fara. Jag är så van". Syftade på att jag vresat till höger och vänster för flertalet gynekologer de senaste åren. Men Rie hörde "Nej, det är ingen fara. Jag är så VARM". Så hon skrattade högt och upprepade den sista meningen och stängde dörren. Kände mig så dum. Hur lät det egentligen!. Behöver lufta våfflan lite för att det är så varmt... När Rie hade gjort inseminationen och skulle lämna mig ensam frågade hon om igen om jag ville ha ngt över benen. Jaa tack sa jag då, och så förklarade jag att jag sa "van" inte "varm" tidigare. Då skrattade hon ännu mer språkförbistringen. Jo det kan bli fel i bland.

 

Fick återigen order om att inte bada på tre dagar (pga infektionsrisken) och Rie syftade på att det kanske blir svårt att låta bli så här i den heta sommarvärmen. Förklarade att vi höll på att renovera taket och att tid inte fanns för att ligga vid stranden och bada.

 

Jag hann med 13.40 tåget tillbaka mot Göteborg. Han väl inte mer än ställa fötterna på perrongen förrän tåget rullade in. Vilket flax. Var hemma i huset klockan 20.00 Då det var en stunds väntetid på bussen så tog jag en subway macka som blivit tradition när vi åker på inseminationsresor jag och mannen.

 

Nu önskar jag av hela mitt stora varma hjärta att folliklarna släpper, färdas i äggledarna där de möter starka och tappra soldater som tillsammans blir ETT med ägget/äggen. och att MINST ETT litet embro sedan är fast besluten att fästa i min 9,5mm tjocka och mjuka livmoderslemhinna. Vi skulle bli SÅ tacksamma, lyckliga, glada, förväntansfulla, stolta och framförallt trygga föräldrar. Vi vill inget annat än att få bevisa detta. Så låt nu min högstaste störstaste dröm slå in. Vi vill bli en familj. Amen.

 

Insemination öppen donator: 6000DKK = 7439:-

Tåg Göteborg C - Köpenhavn H. 426:-

Tåg Köpenhavn H - Göteborg C. 446:-

Buss: 190:-

Mat 200:-