Veckan har gått fort. I morgon inleds min fjärde och sista semestervecka. Vi har lite kvar på taket. Ena sidan är "klar lagd" kan man säga. Andra sidan ser ut som bilden just nu. Vindskivorna är uppe. Har kontaktat en plåtslagare som kan hjälpa oss med plåtslagerit.
![]()
![]()
Skulle så gärna vilja ge er "hela" bilder. Men jag är ännu inte redo att träda ut i rampljuset.
Tempkurvan; i måndags den 5augusti var jag så ivrig på morgonen, om jag skulle fara till Danmark eller inte, så då glömde jag faktiskt bort att tempa(!). Sedan var det ju inte så viktigt heller då jag ändå visste att tempen skulle visat 36,1C som är den klassiska pre-ägglossningstempen. Dagen efter den 6.de tog jag ett ägglossningstest för att se. Det var "tyvärr" också positivt, MEN tempen höjdes till 36,4C vilket BORDE ha inneburit att ägget släppt. *hoppas, hoppas*
Igår passade jag grannens katt. Det är Grannen/barndomsbästavännen som jag i tidigare inlägg berättat om (som nyligen avslöjade sin graviditet). Jag gick in källarvägen upp för trappen och in i köket för att där kunna rassla med kattmatspåsen. I väntan på katten (som aldrig dök upp) satte jag mig en stund vid köksbordet och får då se 5-6st ultraljusbilder på kylskåpet fästa med löjligt söta hjärtformade magneter. Stelnar till. Tar mod till mig att gå fram till kylskåpet och titta på bilderna. Ingen som observerar mig hur jag reagerar. Lägger märket till att bilderna togs måndag den 5de Augusti... I samma stund som min bästa vän gjorde ultraljud befann jag mig på Sellmer kliniken i Danmark. Klockan på ultraljusbilden visade 13.10 Jag hade tid klockan 13.
Idag har vi ätit hämtmat med grannar, jag och bästevännen åkte för att hämta maten. Var så nära att berätta för henne. Hon bör få reda på det. För att veta varför jag reagerar som jag gör. Att jag byter ämne när vi kommer in på "gravid och barn-prat". Men fick det inte ur mig. Beslutade att någon gång framöver ta en långpromenad tillsammans och då berätta.
När vi flyttade till våra pluggorter efter gymnasiet så sågs vi inte så ofta. Men när vi sågs tog i promenader under tiden vi pratade. Det slutade alltid med att vi fortfarande hade så mycket att prata om så att vi stod stilla och pratade där våra vägar skulle skiljdas åt, OFTA belsutade vi oss då för att ta en runda till eller förlänga rundan baserat på hur mycket vi hade att babbala om. Snacket dog aldrig. Bästaste vännen, skulle så gärna vilja öppna mig för dig, men är inte redo riktigt ännu.